Igår var det farsdag, så jag vill börja med att ge en speciell hälsning till pappa och morfar! Hoppas att ni hade en mysig dag... Men jag vet att ni båda saknade mig.

Igår va en väldigt jobbig dag för mig. Av många olika anledningar.
Och igår var jag redo att packa mina väskor och åka hem till Sverige.. Allt jag ville göra var att krypa upp i soffan, lägga fötterna hos pappa och huvudet hos mamma som jag så många andra gånger har gjort.
Jag grät så mycket att efter gjorde det ont att blinka för ögonen va så torra...

Jag kan skriva om allt bra här i bloggen och säga till er att allt är perfekt bara för att inte oroa någon.
Men sanningen är att även fast jag bor i det landet som många anser vara paradiset på jorden, så har jag motgångar.
Vi kommer aldrig ifrån dem. Men antigen så ger vi upp, packar våra väskor eller så stannar vi kvar och försöker komma ihåg vårt mål och mening. Och fortsätter att kämpa.
Min mening var att ta hand men även lära mig saker av de barnen som är på barnhemmet.
Mitt mål är att bli en bättre, mer tacksam och självständig tjej men även veta att jag har hjälpt någon eller några.

Jag saknar alla extremt mycket. Men jag vet att de som står mig nära kommer vara kvar när jag kommer tillbaka. Den 21 Augusti var inte farväl, det var vi ses om ett tag...
Men jag är en extremt bekväm tjej och har alltid varit.
Att komma till det här landet, kämpa för saker.. Det är inte lätt.


Det här blev kanske ett deppigt inlägg, jag vet inte. Men jag behövde få ur mig lite saker.
Men var inte oroliga... Jag har inte gett upp.


Ta hand om er!