Jag vet inte hur jag ska börja det här inlägget... och det kommer vara så svårt för mig att skriva.

Men tanken var ju att jag skulle vara på väg till Paris vilken dag som helst nu och sedan vidare till Grekland.
Av olika anledningar så blir inte det här av... Anledningar som gör väldigt, väldigt ont.
Jag vill inte skriva om det här, min familj vet om det... Och jag vill nog hålla det så.

Jag har inte fått mycket sömn och har svårt att äta.
Jag känner mig extremt misslyckad.
Jag hade tänkt att vara på Sri Lanka i ett halv år och kommer hem efter 3 månader för att hälsa på.
Jag skulle sett världen och leva livet. Jag menar ju inte att man inte kan leva livet här i Sverige, men jag tror att ni alla förstår vad jag menar.
Jag var lycklig och kände att för första gången så händer det saker i mitt liv.
Men... nu är jag här utan jobb, utan utbildning. Och visst det här är inte slutet för mig, långt ifrån.
men jag känner mig ändå misslyckad.
Och jag saknar mina barn jätte mycket. Men eftersom att jag inte har pengar till en resa tillbaka så är jag fast här.
Och jag vet inte vad jag ska säga till barnhemmet.

Anledningen till att jag skriver här är för att det kommer förhoppningsvis minska antalet frågor från människor när de ser mig.
Dock är det fortfarande folk som kommer ställa frågor antar jag.
och varje gång någon gör det så gör det faktiskt ont.
jag får på något sätt ta mig igenom det här och lära mig av mina misstag.
Frågan är hur lång tid det kommer ta innan jag är okej igen.


Jag ville inte göra det här inlägget för långt eller för ingående på mina känslor.
Hoppas att jag klarade det.

Ta hand om er!

Ja, jag är fortfarande kvar här... För varje dag som går så känns det som allt blir mer och mer grått..
Jag saknar mina underbara, söta 12 små änglar.
Jag vill verkligen tillbaka, eller åka till Grekland nu.. jag vill bara ut från Sverige.
Ta det inte fel, Sverige är ett underbart land på så många sätt men av någon anledning så känns det inte hemma... Men gör Sri Lanka det???
Jag vet inte..
Blö.


Jag ska snart börja packa.
Nu är det kanske tänkt att vi ska åka en liten runda till Thailand på väg tillbaka till Sri Lanka, visserligen så är det ju förbi Sri Lanka, men ändå.
Vi ska hälsa på lite kompisar som vi träffade under Lanka Challenge. Vi får se.

Nu tvättas det kläder och jag försöker hitta lite nya saker eftersom att jag har gått ner lite i vikt så är det mesta för stort.

Jag går på helt fel tid nu, jag somnar runt 7-8 på kvällen och vaknar 4-5 på morgonen...
Får la försöka ändra på mig, hehe

Idag ska jag ge mig ut i det här hemska vädret och titta runt på stan sen ska jag träffa min fina Mikael!
YAY!
Det värsta med den här resan till Sverige är att jag inte får träffa min bästa vän, syster.. Nadia. Vet inte riktigt hyr jag ska lösa det.

Mitt i det här dystra vädret sitter jag och lyssnar på en underbart fin låt som jag vill dela med mig av.. =)
http://www.youtube.com/watch?v=Fnn9JlqqTE4

Adele- To make you feel my love.

Ta hand om er!

Svenskar är konstiga... varför köper man en piggelin när det är lika kallt ute som i frysboxen som glassen låg i??!

Japp folk... jag är i Sverige!
Oroa er inte, allt är bra.. jag har inte gett upp.
Eftersom att jag ska till Grekland så tyckte jag att jag lika väl kan komma hem och hälsa på ett tag..
Jag åker igen i slutet av veckan.

Anledningen till varför jag inte skrev något om hem resan var för att jag ville överraska alla, speciellt mina föräldrar.
Jag kom till Kallinges flygplats, tog en taxi och var hemma runt 23.00... ringde på dörren...
Blev extremt orolig att mamma skulle svimma.
Det va väldigt kul att överraska dem, lika kul att överraska mormor och morfar.

Idag ska jag träffa min kära kompis Mikael! och så ska jag köpa nya kläder, det behövs.

Nu börjar man ställa sig frågan "Vart hör jag hemma?"
För just nu vet jag inte...


Jag skriver snart igen.

Ta hand om er!

Ja, jag vet.. jag är verkligen inte alls bra på att skriva här. Jag har haft fullt upp de senaste dagarna.. Barnhemmet men även annat...

Barnen är sjukt underbara men jag har börjat märka lite olika saker med barnen.
Vi har en pojke som heter Milan.. Han är 2 år.
Han har stora mörka ögon, långa ögonfransar och är lite små mullig... extremt söt.
Men... eftersom att han är så söt så behandlar alla han annorlunda.. Han får allt vad han vill.
Han är väldigt våldsam av sig.. När han har tagit en leksak ifrån ett annat barn har jag tagit tillbaka det och gett han en egen leksak.. han har många gånger slagit till mig men grenar och annat för han har blivit arg.
Tyvärr så är det så att de äldre och de som jobbar på barnhemmet straffar barnen med slag.. Milan och de andra barnen vet om att jag inte slår därför beter sig Milan så här.
Men en gång så bet han en annan pojke. Och då tog en av kvinnorna alla barnen satte dem i en ring på golvet och gav alla kakor utan Milan.. sen sa hon att hon inte längre älskar honom...
Va är det här för sett?? Inte konstigt att han beter som han gör!
Han är nog väldigt väldigt förvirrad... ena stunden får han allt, andra studen är han inte älskad?!
Jag vet bara inte hur jag ska kunna hjälpa Milan... än.

En annan pojk vid namn Nandu är väldigt speciell... En tanke har slagit mig varje dag... att kanske har han ADHD eller liknande? Nandu har väldigt svårt att ta det lugnt, sitta still, fokusera... Det är väldigt svårt att få ögonkontakt med honom eller få han att lyssna...
Jag vet inte så mycket om det så jag är inte säker... Men jag får en känsla av att det är något.
Men de som jobbar där har nog inte tänkt på det, de tycker bara att han är extremt jobbig ibland.

Vi har två syskon, Ragu och Rashmi...
Extremt vackra barn! Men när jag kom var de väldigt blyga, pratade inte mycket... Först trodde jag att det bara var mot mig men jag märkte snart att det va mot alla barnen, de sa aldrig något högt... Sa de något så viskade de...
Därför valde jag att lägga ner mycket tid på dem... Prata och bara spendera tid med dem...
Båda två har nu börjat prata och ibland så pratar de även högt inför de andra.
Ragu som aldrig vill skriva när de andra barnen försöker lära sig, lärde sig idag att skriva en bokstav.
Han brukar alltid bara kladda... men jag märkte att så fort jag gav han tid och då han märkte att jag fokuserade på honom så satte han igång. Och eftersom att jag berömde han för varje bokstav han skrev så ville han skriva mer och mer...

Det känns underbart att veta att jag kanske har gjort någon LITEN skillnad...


Ja, så nu till överraskningen..
Det här kommer antagligen chocka min kära mormor så att hon kommer hoppa jämfota... Var försiktig mormor...
Och så fort hon har läst klart kommer hon nog att springa till telefonen och ringa mamma och pappa och ställa alla möjliga frågor... Ja just det, jag känner dig älskade mormor...

Jo så här är det... Min kompis Heshan som jobbar som designer, hade ju ett stort projekt några månader sedan.. Då han klädde flera tuktuk och hans designer..
Nu har han fått ett projekt igen!
Men nu är det 50 tuktuk och det är i GREKLAND!!!
Och jag, Lakara, Jessy och Romella har fått äran att följa med honom till Grekland i EN MÅNAD!!!
och vi behöver inte betala någonting för denna resan... utan det gör företaget som han jobbar för.
Så nu ska jag ta en månads semester från barnhemmet och åka till Grekland sen kommer jag tillbaka hit och fortsätter att jobba...
japp så är det!
Som jag sa till mina föräldrar.. det är ju nu som jag verkligen kan göra sånt här... åka iväg till ett annat land hipp som happ... för sen börjar jag plugga och så blir jag säkert fast sen.. för sån är jag..
Så det är nu som jag kan åka och se världen!
Jag kommer självklart att skriva ifrån Grekland och oroa er inte jag kommer naturligtvis göra er alla avundsjuka och lägga upp bilder på mig på stranden.. hehe... ;)
(va dum jag är... här är det ju underbart fina stränder... varför har jag inte redan gjort det??!)
Så på lördag bär det av mot Grekland! borde börja packa....


Så, nu va det sagt... Nu ringer det nog snart hos familjen Munther...


Ta hand om er!

Japp, jag ska kanske flytta igen..
Anledningen är den att huset som jag bor i nu ligger för långt ifrån barnhemmet och jag spenderar för mycket pengar på transport varje månad. Plus att jag inte har något varm vatten här så jag blir sjuk hela tiden eftersom att jag måste dusha kallt...

Så idag så ska jag gå och prata med en äldre dam som är väldigt trevlig och har hittat ett nytt ställe..

Igår så var barnen riktigt lugna.. Alla satt och ritade och sprang inte omkring och slog varandra vilket de gjorde dagen innan... Det va en extremt svår dag..

Jag saknar min familj för mycket.. Jag vill fortfarande bara åka hem och bara vara med dem... Men men, 3 månader kvar...
Jag kommer ångra mig om jag åker hem tidigare.. och jag vill inte ångra någonting med den här resan!
Jag har märkt de senaste dagarna att jag har blivit mer självständig, jag vågar ge mig ut själv... Och jag är faktiskt väldigt glad och stolt över det!

Nu har jag fått tag på lite bilder från Romellas födelsedags fest.
Men jag lägger bara upp en här... resten finns på Facebook för er som har det..



Här är jag och min söta, såkallade lillasyster.. ;)




Ta hand om er!

Igår var det farsdag, så jag vill börja med att ge en speciell hälsning till pappa och morfar! Hoppas att ni hade en mysig dag... Men jag vet att ni båda saknade mig.

Igår va en väldigt jobbig dag för mig. Av många olika anledningar.
Och igår var jag redo att packa mina väskor och åka hem till Sverige.. Allt jag ville göra var att krypa upp i soffan, lägga fötterna hos pappa och huvudet hos mamma som jag så många andra gånger har gjort.
Jag grät så mycket att efter gjorde det ont att blinka för ögonen va så torra...

Jag kan skriva om allt bra här i bloggen och säga till er att allt är perfekt bara för att inte oroa någon.
Men sanningen är att även fast jag bor i det landet som många anser vara paradiset på jorden, så har jag motgångar.
Vi kommer aldrig ifrån dem. Men antigen så ger vi upp, packar våra väskor eller så stannar vi kvar och försöker komma ihåg vårt mål och mening. Och fortsätter att kämpa.
Min mening var att ta hand men även lära mig saker av de barnen som är på barnhemmet.
Mitt mål är att bli en bättre, mer tacksam och självständig tjej men även veta att jag har hjälpt någon eller några.

Jag saknar alla extremt mycket. Men jag vet att de som står mig nära kommer vara kvar när jag kommer tillbaka. Den 21 Augusti var inte farväl, det var vi ses om ett tag...
Men jag är en extremt bekväm tjej och har alltid varit.
Att komma till det här landet, kämpa för saker.. Det är inte lätt.


Det här blev kanske ett deppigt inlägg, jag vet inte. Men jag behövde få ur mig lite saker.
Men var inte oroliga... Jag har inte gett upp.


Ta hand om er!

Idag morse gick barnen till en park för att leka, dock gick de innan jag kom dit.
Så jag behövde inte komma idag. Nu sitter jag hemma hos en kompis och tittar på tv, jag fattar dock ingenting men jag skrattar när de andra skrattar, man vill ju inte verka tråkig. hehe


Alla dessa myggor som är efter mig gör mig tokig, jag har nog lyckats få ihop 10 nya på min högra arm.
Ni lyckostar i Sverige behöver inte oroa er för myggor.. hehe men åter igen, ni i Sverige sitter och fryser.
Så vilket är bäst? När blir man nöjd?

Igår på barnhemmet så fyllde Nadeesha år. Hon är nu 4 år gammal.
Hennes föräldrar lämnade henne på barnhemmet för några månader sedan. Hon har två bröder som fortfarande bor med föräldrarna.
De kommer alla och hälsar på då och då. Frågan är hur bra det är för Nadeesha??
För varje gång de kommer blir hon överlycklig men varje gång de går så gråter hon som att någon hade krossat hennes lilla hjärta. Och det är antagligen så det känns att se sina bröder gå hem med ens föräldrar och själv måste hon stanna kvar på ett barnhem.

Ikväll så kunde inte min rumskompis sova här av lite olika anledningar, men hon kommer nog tillbaka imorgon.
Oroa dig inte mormor, jag bor ju hos en dam, porten är låst och det är säkert här.
Men eftersom att jag är själv inatt så kom Lakara, Jessy och Romella och gav mig mat som dom had köpt åt mig och Lakara fyllde på min mobil med pengar...
Vilken underbar familj jag har här.

Idag har jag varit extreeemt sugen på godis, jag håller på att bli galen!
Jag saknar lösgodiset och Nadias och mina favoritchips, 50 mindre fett chips, sourcream & onion..!
här nere har de inte lösgodis och chipsen smakar inte som de ska... de kör mer på bakelser och sådant. Eftersom att jag är mer för godis så är detta en stor besvikelse. Jag funderar starkt på att presentera lösgodiset för Sri Lankas befolkning... så om någon kan skicka lite tester på lösgodis skulle jag bli oerhört lycklig.. Hehe

Ja, jag har nu startat ett nytt krig... finns inga kackerlackor men extremt mycket myror.
Ikväll använde jag sprejen mot kackerlackor för att ta död på myrorna... Dock led jag också av detta.
Pga att jag va extremt trött och små tjurig på myggorna som har ätit på mig så stod jag och sprejade länge på samma ställe.... så nu bränner mina ögon och jag stinker Mortin.

Jag är extremt stolt över mig själv... ännu ett inlägg..
Just det, mormor sa till mamma att jag har lovat bilder på hur det ser ut inne i huset, förlåt att jag har glömt bort detta löfte. självklart kommer det komma bilder när det är tillräckligt städat... hehe!


Så, nu ska jag sova, godnatt

Ta hand om er!

Japp, så sant så.
Jag vill börja med att hälsa till Göteborg! Tydligen så har min underbara bästaste vän pratat mycket om mig i Göteborg och sagt till folk att följa min blogg.
Det är JÄTTE kul att det är så många som väljer att följa mig.
Folk som jag känner men även andra!

Det känns så skönt att veta att jag har så många bakom mig i Sverige!
Jag trodde inte att det skulle vara så här komplicerat och att jag skulle längta hem så mycket som jag har gjort.
Men dock visste jag att jag skulle hamna i situationer som jag aldrig har varit i innan, jag visste att det inte skulle vara lätt.
För sanningen är den att min älskade föräldrar har gett mig nästan allt jag har pekat på.
Jag har haft det oerhört lätt, och en del av mig känner att det är skönt att jag får kämpa... Det låter kanske konstigt.
Men sanningen är att jag hade kunnat bo på det här barnhemmet om jag inte hade blivit adopterad.

Idag så var det ganska jobbigt på barnhemmet.
Jag tycker verkligen om mina barn, men problemet är att de är för avundsjuka.
Dom vägrar dela med sig av saker eller mig. Vilket gör det extremt jobbigt. Och alla ska sitta i knäet och gosa, riktigt mysigt.. Men när 12 barn vill samma sak är det jobbigt.
Och idag hade jag på mig, vad jag tyckte var helt vanliga kläder, blåa jeans och en svart top och ett halsband... Flera av de äldre tjejerna ville ta på mig och känna på mina kläder och allt. Det är inte det att jag inte tycker om att dom tar på mig.
Men vad är så speciellt med mig? Det gjorde liksom ont att något som jag ser som helt vanligt var väldigt vackert för dom. För dom höll på att säga "Lasanaiy" (ingen aning om hur det stavas) hela tiden vilket betyder "vackert"
Tänk vilken tur jag hade...


Jag har några bilder till på mina barn, dom är väldigt suddiga men hoppas att det går bra



I lekrummet..


Ragu, Gavin, Sittum, Nandu, Shalom i matsalen..


Rashmi i matsalen... och de andra flickorna men man kan inte se dem...



Här är Nadeesha, underbart söt liten flicka.. Men extremt envis!




här är en bild på gården där alla barnen springer runt efter att de har suttit ner för länge!


Sådär, nu har ni fått lite bilder, det kommer snart bilder från Romellas födelsedags fest, jag väntar på att Jessy ska ge mig dem...


Ta hand om er!