Jag blir galen!
Va händer nu?? Vad gör jag?
Jag sitter bara hemma och glor, visserligen är jag timmanställd.
Men efter att ha jobbat 5 dagar i veckan i tre månader med barn som jag blev helt galen i så är det här för segt!
Jag saknar mina barn och varje dag så går jag igenom hela situationen i huvudet.
Varför lämnade jag Sri Lanka???
Jag hade klarat mig bra själv.
Det spelar ingen roll hur folk var mot mig eller sa till mig.
Varje morgon när jag kom till barnhemmet så kom det 12 underbara barn springades emot mig.
Och de va alltid lika glada över att se mig. Om de gjorde något som de inte fick och jag sa till dem så va de arga några minuter men efter ett tag så va allt glömt och så var man lika bra ändå.
De krävde inte mycket! Barnen på The Haven var så starka och hade så mycket kärlek.
Varför sitter jag nu här i Karlshamn, kalla Karlshamn när jag hade kunnat vara på Sri Lanka?!

Men...
Samtidigt, hade jag klarat av att gå igenom allt utan mina föräldrar, morföräldrar och kompisar??
Visst de fanns där för mig även när jag var på andra sidan av jordklotet.
Men ibland så räcker det inte att ha ett samtal över Skype.

Jag har gått igenom mycket i mitt liv. Och en speciell person i mitt liv brukar alltid berätta för mig att jag är så stark. Men hade jag varit så stark om det inte hade funnit människor som hade tagit emot mig varje gång som jag har varit nära på att falla??

Men frågan jag alltid ställer mig är, va är jag nu?? va gör jag för skillnad nu?
När jag var där nere kände jag mig viktig, att jag gjorde något bra. Även om det inte alltid var så bekvämt för mig så fick jag göra något för någon annan.

3 månader var ändå 3 månader, men det var inte tillräckligt för mig.


Va gör jag nu?