förlåt...
Förlåt att jag inte skrev i söndags.. Det blev ingen resa för min kompis kunde inte åka.
Men det blir nog av på söndag.... Det ser vi fram emot.
Jag blev även sjuk i söndags, låg hemma och hade extrem huvudvärk...
Ja, jag har ju lovat bilder ett bra tag nu... Här kommer det några..

Här är en bild på mitt underbara lilla hus, två våningar och extremt mysigt...
Dock ligger det nästan 6 km ifrån barnhemmet, jag går nästan varje morgon men eftermiddagarna är det fööör varmt så då får det bli en tuktuk =)

Här är en bild på ett av mina barn... Han heter Situm och är 4 år.
Idag så var han på sjukhuset och när han kom tillbaka till barnhemmet så hade alla de andra barnen gått till parken.. Så idag hade vi en "Linnea och Situm stund" vilket innebar att han mest satt i mitt knä och babblade och tittade på min mobil... =)

här är en bild på mig och en liten pojke som är tre månader... underbart söt, vi att och myste ett bra tag. tills han kände sig så bekväm att han kunde lätta på trycket..

här är en närmre bild på den lille sötnosen..
Så ja, nu har ni fått några bilder..
Det kommer upp mer snart... =)
Ta hand om er
Lördag.
Imorgon så ska min familj fira min älskade morfar som är en av de bästa männen i denna värld, min idol och hjälte...
han fyller dock år på tisdag. Grattis morfar!!! Det gör faktiskt ont att jag inte kan vara där med min underbara familj och äta mormors goda mat.
Men jag vet att ni kommer sakna mig där. Jag är där, även om ni inte kan se mig, hehe.
Ledig på helgerna men jag saknar mina små barn...
Jag glömde nämna i mitt förra inlägg att jag ska kanske börja jobba på en skola för handikappade barn!
Jag är på barnhemmet 3 timmar om dagen, tyvärr... Men det ger mig en chans till att göra andra saker.
Så jag ska antagligen åka och hälsa på nästa vecka...
Saken är det att de vill ge mig en lön för att jag ska jobba där. jag har sagt att jag gärna jobba gratis, men det går de inte med på...
Förhoppningsvis så kommer dom gilla mig och jag kommer få komma nära barnen och ungdomarna där..
Det känns skönt att ha saker att göra... från 10-13 så är jag på barnhemmet och sen åker jag till skolan!
YAY!
Imorgon ska jag och några kompisar åka till Negombo, ca 2 timmar med bil ifrån Colombo...
Vi ska hälsa på en man som jag träffade när jag var här första gången, han är väldigt rolig och trevlig, han hjälpte mig och mamma att hitta barnhemmet.
Han bor halva året i Sverige och halva året här på Sri Lanka, så han pratar lite Svenska, yes... äntligen lite Svenska... hehe känns som att jag håller på att glömma språket..
Jag blandar Svenska och Engelska... Men försöker hålla mig till Svenska här på bloggen för lilla mormors skull...
Jag skriver imorgon efter resan.. och då kommer det bilder på huset...
Ta hand om er!
tillbaka efter x antal dagar...
Min kära rumskamrat stack och köpte massa tidningar, vi satte oss och började leta efter ett nytt ställe.
Tjena va man känner sig vuxen när man sitter i ett annat land och letar efter eget boende...
Det är vid sånna tillfällen som man vill lägga sig i fosterställning, gunga fram och tillbaka och fundera vart man kan hita närmsta sandlåda och barbiedocka.
Vi hittade ett fint ställe, men fick inte internet förens idag. Där av den långa väntetiden... Förlåt!
Är jag redo at växa upp???
Nu har jag varit på barnhemmet ett tag.
Jag tar hand om 12 barn... 2-5 år gamla, pojkar och flickor. Dom är underbart söta och jag vill ta med alla till Sverige, men har nu fattat att det inte är möjligt... Men har därför bestämt mig för att bara ta 2...
(oroa er inte mamma och pappa... det kommer antagligen inte bli av... antagligen)
Det jobbiga är att barnen har nu börjat kalla mig för mamma... vilket folk tycker låter väldigt gulligt först...
Men, det här är 12 barn som jag inte kan ta med mig hem varje kväll, som jag måste lämna när jag lämnar landet.. Jag är så långt ifrån mamma som det bara går.
Visst, det är underbart att dom trivs med mig, men samtidigt är det extremt jobbigt och smärtsamt...
och det är väldigt svårt att ta hand om föräldralösa barn, dom blir jätte avundsjuka för minsta lilla.
Idag när jag gick hem så grät en pojke... vad gör man vid sånna tillfällen??
Jag älskar att vara här samtidigt så vill jag bara åka hem slänga mig på min 1.20 säng, dra täcket över huvudet och inte vara medveten om att det finns folk som har det värre än jag.
Tillbaka i Colombo.
Det var väldans trevligt...
Nu har jag kommit tillbaka till Colombo.
Tyvärr så har mina rumskompisar(kackerlackorna) brytit vårt avtal och befann sig i toaletten en eftermiddag. Paniken tog över och jag spolade...
Jag vet, jag är en hemsk människa. Nu har jag inga läskiga vänner längre...
Jag kommer snart lägga upp massa fina bilder och skriver ett väldigt långt inlägg..
Ta hand om er.
Inget kan stoppa mig!
Ja, idag har man fått igång internet igen då, det är då aldrig fel!
För er som är intresserade om kriget mellan mig och kackerlackorna kan jag nu berätta att vi har kompromissat.
Jag har toalett tid mellan 4.00-21.00 de övriga timmarna är deras, MEN jag får även låna toaletten i nödfall men dock får jag ha på mig högklackat.
Jag tyckte att det här va ett rättvist beslut och gick med på det hela.
Som sagt va så blev jag sjuk och mår lite sådär. Men jag överlever! Har jag kommit så här långt så kan inte en förkyldning (ganska kraftig sådan) stoppa mig!
Det jobbigaste är att jag inte får komma till barnhemmet om jag inte är frisk, eftersom att de har små nyfödda söta barn så är det bäst att man inte är sjuk.
Eftersom att mina vänner här tar hand om mig så bra och jag inte kan så mycket om landet och staden så har de sagt att jag ska få följa med på en 10 dagars resa!! Runt om i landet.
Det ska vara ett race med 23 tuktuk's och min kompis Heshan har designat dem. Så därför så får vi alla bo gratis på fina hotell under de här 10 dagarna! Och det är då INTE fel!
Jag vill även passa på att ge en speciell hälsning till min kära farmor som har åkt hem till min mammas kära faster och farbror för att läsa i min blogg!
Ta hand om dig farmor och oroa dig inte jag mår bra! Även om jag är sjuk så är det inget som jag inte klarar av.
Jag hade kunnat bli lika sjuk i Sverige skillnaden är att här får man medicin mot förkyldningar... Så det är ju bra!
Jag älskar dig och tänker på dig. Hoppas att allt är bra och hälsa min kära farbror, Ann och alla kusiner!
Idag har jag faktiskt bara varit i lägenheten, jag vill må bättre och stannar därför här för att vila...
Idag har jag lyckats prata med Nadia, mamma, pappa, hobbe och Christian!
Det var så kul att få prata med er.
Jag saknar er väldigt mycket och det känns konstigt att jag inte är påväg hem nu eftersom att det har gått 2 veckor nu, hade jag varit på semester så hade jag varit påväg hem nu.
Men det här är inte semester, det är lite tungt ibland och ovant.
Men innan jag åkte hit så visste jag att det inte skulle vara en dans på rosor och jag vet att inte kommer ångra den här resan!
Ta hand om er.
onsdag
Forst vill jag saga att jag sitter hemma hos mina vanner Jessy och Romella och anvander deras dator
darfor kan jag inte anvanda de tre sista bokstaverna i alfabetet.
Men jag hoppas att ni forstar mig iallafall.
Jag ar hemskt ledsen att jag inte skriver har varje dag, jag vet att manga av mina vanner och familjen laser och undrar vad som hander med mig.
Men internet i lagenheten fungerar inte som det ska. jag ska forsoka fixa mobilt bredband.
Nu har det visat sig att Jessy har ett extra rum i hennes hus dar jag kan fa flytta in i om jag vill. Det ar langre ifran barnhemmet men kostar halften av det som jag betalar nu. sa aven om jag tar en tuktuk varje dag sa kommer jag tjana pa det...
ah ni vill sakert veta om min forsta dag pa barnhemmet, tyvarr folket.
Jag kunde inte ga for jag har blivit valdigt sjuk och fick ga till doktorn igar. jag har en mini influensa, OCH va inte oroliga INTE svininfulensan eller nagot sadant. men eftersom att jag inte ar van vid det har klimatet sa tankte jag att det att bast ga. jag har nu fatt mycket medicin och ska vila mig nagra dagar och far antagligen vanta max 2 veckor innan jag kan borja. Vilket kanns valdigt illa for jag kom ju hit for att jobba. Men och andra sidan sa vill jag inte smitta barnen och med tanke pa att det finns sm sota nyfodda sotnosar dar sa vill jag inte riskera nagot.
Men sa fort jag har borjat sa ar ni forst med att veta hur jag har haft det!
Eftersom att Jessy behandlar mig som sin egna syster sa har jag det underbart.
Men jag saknar min mamma och pappa.
Och jag vill passa pa att tacka framst mina foraldrar.
Tack till mina foraldrar som verkligen har som har varit dar for mig och stottar mig till 100% i det har. Jag vet att det har ar svart for er, det ar svart for mig med. For de sista veckorna sa kom vi narmre varandra.
Jag alskar er extremt mycket och ar sa tacksam for att ni gor det har mojligt for mig. Utan er sa hade jag inte kunnat gora det har. Det ar svart att vara ifran er men jag vet att ni ar dar nar jag kommer tillbaka och jag vet att ni ar stolta over mig.
Jag vill aven tacka min mormor och morfar.
Tack som att ni stottar mig bade ekonomisk men aven pa alla andra satt.
Ni gor det har lattare och jag vet att det var svart att se mig aka. Men kom ihag att jag kommer tillbaka!
Det kanske inte ar imorgon eller om nagon vecka. Men jag kommer tillbaka.
Aven om jag ar sa langt ifran er sa ar jag fortfarande er lilla Linnea! Jag tanker pa er varje dag och jag kommer sakna er mer och mer for varje dag som gar.
Morfar hjalp mormor att lasa det har... Hehe.
Jag alskar er, ta hand om varandra!
Jag maste saga att det at svart att skriva pa svenska, jag pratar bara engelska hela dagarna och jag har bara varit har en vecka. Hehe.
Jag vill aven passa pa att gratta den storsta karleken i mitt liv, Nadia Jaber! Igar fyllde hon 18 ar!!!
Jag vet inte om du fick mitt sms, men GRATTIS GUMMAN!!!!
hoppas att du hade en underbar fodelsedag med nasan i bockerna och allt, hehe!
Aven grattis till Charlotte, nu gar det bara utfor.. hehe du borjar bli gammal nu bruden!
hehe nej men hoppas att du hade en bra dag.
Ta hand om er!
p.s for er som inte vet sa har jag bytt nr sa aven om ni skickar gulliga sms till mitt gamla nr sa kan jag inte lasa dem... och jag vill inte ge mitt nya nr eftersom att det kommer kosta er sa mycket att skriva. Men om ni verkligen vill ha det skriv sa far ni det! d.s
regnställ?
"Det var ju en liten konstig rubrik.."
Ja nu ska jag förklara för er.
Min kära, kloka, härligt losta far sa till mig att jag borde ta med mig regnställ till Sri Lanka, som vanligt så ska jag vara en jobbig tonåring som vägrar lyssna på sådant prat, regnställ existerar inte riktigt i vår generation.
Men nu när jag väl har kommit fram så märker jag att jag borde lyssna lite mer på min kära fader!
Jag borde även tagit med mig gummistövlar.
Inte det att det regnar här....
Men det finns kackerlackor i badrummet!
Hade jag lyssnat på min far och varit utrustad med en plastg helkropps dräkt så hade jag varit okej och jag hade jagat kackerlackor... Just nu sitter jag istället och googlar på kackerlackor för att se om jag kan läsa mig till när de går och lägger sig. Så att jag då kan överta mitt badrum!
Dock har jag inte lyckats så bra, istället så har jag bara hittat obehaglig fakta om dessa nattdjur.
Just nu när jag öppnar dörren så viftar den med sina långa antenner.
Jag tror att han planerar att hämnas för att jag råkade döda hans kompis här om dagen.
Ja, det är nog värmen. Det har nog slagit över för mig.
Ta hand om er!
En mulen dag på Sri Lanka
Jag är hemskt ledsen att jag inte har skrivit på ett tag men internet här kommer och går...
Den här veckan har haft många motgångar... Jag har varit sjukt, är fortfarande lite förkyld och massa saker har hänt.
För några dagar sedan så var jag med min kompis Jessy och hennes dotter Romella och hälsade på en kompis, Lakara som har en affär i ett stort shopping center.
Jag och en till gick och köpte lite mat medans dom andra stannade kvar i affären...
När vi kommer tillbaka så står det massa män där inne, en man med ett gevär och flera helt vanligt klädda och skriver ner massa detaljer om Lakara, Jessy och Romella.
Dom ber mig sedan att visa mitt pass och vill veta vart jag bor...
När dom har gått så berättar Jessy att de frågade efter mig och vart jag var.
Det visade sig att de var poliser...
Tydligen så är det här inget konstigt på Sri Lanka.. speciellt inte efter kriget.
Men när man har bott i Sverige hela sitt liv så är det här väldigt obehagligt...
Ja just det, angående de där bilderna!!
Jag lyckades få upp förpackningen!!! Meeeen sen när jag öppnade mobilen så märkte jag att det inte finns något minneskort... Så det måste jag ju köpa!
Jaa det går emot lite.
Imorgon så ska jag nog få åka med på en liten resa tror jag.. Och senare ikväll så ska jag och min vän titta på en annan lägenhet för den jag bor i just nu är inte den bästa precis... men den funkar!
Dock älskar jag utsickten!
Jag ska skriva snart igen!
Ta hand om er
Jag är framme, people!
Jag har tagit några bilder redan.. Men med brist på sax i min nya lägenhet och en väldigt inbrottssäker förpackning till usb korts saken så kan jag inte lägga in några bilder än.
Men jag lovar att det kommer snart.
flyget igår var inte den bästa tiden i mitt liv och just då var det väldigt skönt att veta att jag inte kommer göra det igen snart.
Jag mötte även en kille från England, Liverpool(Nadia!!! ;)...) som ska till Södra Sri Lanka och jobbar på ett sjukhus som volontär! Han åker tillbaka till England om 3 veckor, riktigt bra!!
Lägenheten som jag bor i nu är liten, mysig, extremt många fina fönster och utsikten kan man inte slå!
Jag bor på 7de våningen..!
Sorry att det här inlägget är lite rörigt men jag är ganska trött men var tvungen att berätta att jag är framme och jag mår bra!
jag kommer komma med mer detaljer snart!
Ta hand om er!
21/8-09 Om några timmar åker jag.
Hon kom ner väldigt glad men samtidigt lite tårögd.. Hon visade mig BLT och jahapp där var jag..
Det här blir ett väldigt kort inlägg för jag har mycket att göra och nu måste jag dra igång!
Men jag vill tacka Per Nyberg som skrev om mig i Blekinge Läns Tidning som fick fram det jag ville säga på ett väldigt bra sätt.
Och tack Lena Ehring som var fotograf.
Det enda som var jobbigt med inlägget var att det stod att jag åker idag... Jag åker ju idag!!!
Min hjärna säger fortfarande att det är en månad tills det att jag åker! Men det är ju idag...
Nej nu får jag ta tag i saker.. =)
Får se om jag skriver på Arlanda...
Ta hand om er.
Blir det någon sömn inatt?
Har ingen aning om jag kommer somna... Som det känns just nu så kommer jag sitta och glo hela natten..
Det är som att min hjärna inte har fattat att jag ska åka.. men kroppen spänner sig.
Är detta möjligt??
Dagarna går så fort... Varför går det fort??
Om jag lyckas komma in på min blogg imorgon uppe på Arlanda så kommer jag skriva.. Stackars de som läser denna blogg... Ni kommer undra vad jag är för någon.. jag kommer antagligen gå upp och ner i humöret... jag ber om ursäkt redan nu.
Jag kommer lämna Sverige klockan 22.30 imorgon kväll så om ni vill smsa så gör det innan annars kommer det kosta mer...
jag kommer kliva av planet ca 13.30 på lördag Svensktid... räknar med att komma fram till lägenheten ca 15.30.. Vi får se när jag uppdaterar bloggen.. men jag lovar att jag ska göra det så fort jag har kommit på hur man lägger över bilder från min mobil till en dator och så fort jag har skaffat internet...
Ta hand om er!
Jag är kvar... Än så länge.
Det har varit flera som har frågat om jag har åkt än.. Och nej, det har jag inte gjort!
Jag är fortfarande kvar i Sverige...
Dock har jag haft 5 underbara daar i Stockholm med min älskade Nadia och har nu kommit hem.
Nu är det alltså söndag kväll, det är för kallt både i mitt rum och utomhus, ja gälskar ljudet av tv:n, pappas skratt, höra att han pratar med sig själv, Hobbe's tassande, min bror som spelar på pianot, mamma rullar runt i datastolen i rummet ovanför.
Helt galet vad jag kommer sakna min familj och allt annat folk i Sverige.
Det är inte förevigt... Men 6 månader är ändå ganska länge.
Många säger till mig att jag inte måste göra det här.. men det stämmer faktiskt inte, visst ingen annan tvingar mig.
Men jag måste faktiskt göra det här! För min egna skull... Och jag känner mig sjukt självisk.
Nu när jag har varit i Stockholm och shoppat så måste man ju packa om lite i väskan.
men det löser sig nog.... :]
Första inlägget i min reseblogg =)
Nu börjar jag denna "nu är jag ute och reser" bloggen.
Jag vet.. Jag har inte åkt än...
Men det är ju som sagt vad inte bara till att åka iväg.
Det är ju massa jobb, tankar och känslor som ligger bakom allt.
Ja...
Jag, Linnea Anuradha Munther har bestämt mig för att åka till Sri Lanka som volontär och vara på ett barnhem som heter
The Haven And Sunshine.
Jag ska vara där i minst ett halv år (förlåt Nadia.. men det är sant, minst)
Nu är det alltså den 7 Augusti och jag lämnar landet den 21 Augusti.
Idag så prov packade jag.. Känns sjukt konstigt och jobbigt... För nu vet jag att det är för en längre tid. och eftersom att det kostar så mycket att ha övervikt (425 kronor PER KILO!) så är det bäst att jag håller mig under 20..
Och när man packar för minst ett halv år OCH vill ha med sig leksaker etc. till barnen på barnhemmet.. så är 20 kilo extremt lite...
Det jobbigaste med att berätta för folk att jag ska åka tillbaka till Sri Lanka, vara på barnhemmet som jag sjlv var på innan jag blev adopterad är att... vissa frågar direkt om jag ska leta upp mina föräldrar, hur mycket jag vet om dom, om jag inte har bestämt mig så undrar dom vad som får mig att tvivla... för det är ju enkelt... eller hur?
Jag trodde att jag hade bestämt mig men nu är jag osäker igen.
Det är ju inte så lätt... Tänk om jag får höra att min mamma inte lever eller att hon lever men hon har det jätte jobbigt!
Då känns det nog inte så lätt längre...
jag tänker på den här resan konstant...
Det snurrar bara runt runt runt i huvudet på mig..
nu är det två veckor kvar.
